mylifeofsaade

- Nej här finns det ingen, sa den längre, och båda gick ut i resten av huset igen. Jag och Eric andades ut av lättnad men vi kunde självklart inte lämna gaderoben än.

Efter en halvtimma gick vi ur gaderoben. Igen var kvar.

-Men vad kan dom ha tagit, sa Eric oroligt och började genast titta runt bland sina värdesaker i köket.

Efter en stund kom han ut i hallen med blanka, sogsna ögon...

Erics perspektiv

Vad kunde de tagit för något?

Bredvid dörröppningen låg min lila ryggsäck. Jag lyfte upp den i ena remmen och ställde den på bordet där ljuset var bättre. Orolig för vad dom kunde tagit, drog jag upp den sega dragkedjan och började rota.

Jag hade haft med mig ganska mycket saker, då pappa innan vi åkt sagt att vi förmodligen skulle stanna längre än bara den kvällen.

Mobilen, kläderna, nycklar.. Allt fanns kvar. Men vänta lite nu?

Vart var den?! den fick inte vara borta.

Jag vände panikslaget väskan upp och ner. Fan.

Nej.nej.nej.nej.nej det fick bara inte vara sant.

Jag gick med en förvirrad känsla, arg . Ja alla olika slags känslor, fram till Heylin som stod lutad mot väggen i hallen.

De har tagit.. Sa jag med gråten i halsen.

-Vad? sa hon oroligt, då hon såg hur upprörd jag var.

-Blocket!

Hon tittade frågande på mig.

Jag förstod att hon inte hade en aning vad jag pratade om.

-Blocket, upprepade jag. Med låttexterna.

-Till vadå?

-Vol.2.. Alla låttexter hade jag i blocket! Det finns ingen annanstans, bara där! I det blocket , långt bort här ifrån.

-Är du säker att du inte har dom någon annanstans? Sa hon och kramade om mig.

Jag blev nästan arg på henne. Det var såklart inte hennes fel, men allt kändes så hopplöst just nu.

- Nej. Alla låtar var klara. Förutom en som jag hoppades få inspiration till här. Vi skulle spelat in dom nästa vecka. men nu vet jag inte hur det blir längre...

Vad kunde de tagit för något?

Bredvid dörröppningen låg min lila ryggsäck. Jag lyfte upp den i ena remmen och ställde den på bordet där ljuset var bättre. Orolig för vad dom kunde tagit, drog jag upp den sega dragkedjan och började rota.

Jag hade haft med mig ganska mycket saker, då pappa innan vi åkt sagt att vi förmodligen skulle stanna längre än bara den kvällen.

Mobilen, kläderna, nycklar.. Allt fanns kvar. Men vänta lite nu?

Vart var den?! den fick inte vara borta.

Jag vände panikslaget väskan upp och ner. Fan.

Nej.nej.nej.nej.nej det fick bara inte vara sant.

Jag gick med en förvirrad känsla, arg . Ja alla olika slags känslor, fram till Heylin som stod lutad mot väggen i hallen.

De har tagit.. Sa jag med gråten i halsen.

-Vad? sa hon oroligt, då hon såg hur upprörd jag var.

-Blocket!

Hon tittade frågande på mig.

Jag förstod att hon inte hade en aning vad jag pratade om.

-Blocket, upprepade jag. Med låttexterna.

-Till vadå?

-Vol.2.. Alla låttexter hade jag i blocket! Det finns ingen annanstans, bara där! I det blocket , långt bort här ifrån.

-Är du säker att du inte har dom någon annanstans? Sa hon och kramade om mig.

Jag blev nästan arg på henne. Det var såklart inte hennes fel, men allt kändes så hopplöst just nu.

- Nej. Alla låtar var klara. Förutom en som jag hoppades få inspiration till här. Vi skulle spelat in dom nästa vecka. men nu vet jag inte hur det blir längre...