mylifeofsaade -

It's like an echo kapitel 10

-Att utnyttja mig såhär!? Bara för att få tag på mina låtar.. Jag..

Jag avbröt honom ännu en gång.

-Men jag förstår inte vad du menar.

Han vände sig bort och började gå iväg i mörkret.

Då han vände känslolöst på huvudet och viskade..

-Jag... Jag älskar ju dig.

Erics perspektiv

Jag vaknade av fågelkvitter nästa morgon. Vart var jag, innomhus var jag ju inte. Då tittade jag mig runtomkring och såg att jag låg i en utesoffa på altanen. Jag skrattade lätt av att jag trott jag var långt borta.

Då kände jag plötsligt hur kallt det var. Även om det nu var morgon hade jag varit ute i bara t-shirt och byxor hela natten. När jag satte mig upp stack det till och jag började genast frysa riktigt mycket. Håret reste sig på mina armar och jag kände även hungern komma.

Det skulle kännas fel att gå in nu. Som om ingenting hänt.

Men Heylin hade sagt att hon inte vetat vad jag pratat om. Kanske var det sant. Hon kanske gillade mig endå.

En kylig vind blåste in på altanen. Det var för kallt för att tänka här ute så jag bestämde mig för att gå in. Hanna mötte mig i hallen

-Men Eric, jag vet att du snart är 21 men när du sover här kan du väl säga till när du går ut på natten? Sa hon oroligt.

Jag nickade frånvarande då jag fortfarande tänkte på Heylin.

Jag öppnade försiktigt hennes sovrumsdörr och där inne sov hon.

Sötisen.

Jag vill ge henne en chans att förklara. Men då skulle hon säkert undra varför jag trodde det. Och jag hade lovat pappa att inte säga något.

-Eric?

Hon hade vaknat och jag gick fram till sängen och satte mig på kanten.

-Har du sovit gott? sa jag och klappade henne på kinden.

Hon ignorerade min fråga.

-Du, vad hände igår egentiligen, sa hon och gnuggade sig i ögonen då hon satte sig upp.

Jag tittade ner i golvet och funderade på vad jag skulle svara. Det var kanske bäst att berätta endå. Bara att säga det rakt ut.

Svårare var det ju faktiskt inte.

Jag tog ett djupt andetag.

-Låtsas du gilla mig? Jag tänkte att din mamma tagit mitt block och att du gillar mig så att jag inte ska misstänka något så du distraherade mig...

Nej gud vad rörigt det blev. Fel blev det också. Hoppas hon förstod iallafall.

Heylin tittade förvirrat på mig.

-Vad är det du säger?

Det blev så jag hoppades att det inte skulle bli. Jag visste inte vad jag skulle säga. Om jag bara skulle kasta ur mig något skulle det förmodligen bli fel och hon skulle bli ännu mer förvirrad.

- Har din mamma tagit låttextblocket? Hon jobbar ju på en skivaffär där det inte går så bra och.. Det stämmer ganska bra tycker jag.

Nej vad taskig jag låter. Det blev fel igen.

Hon tittade ännu mer förvirrat på mig och rynkade pannan.

-Hur fan kan du tro något sånt!? Skrek hon.

Hon hade fattat.

-Min mamma är inte sån och jag skulle definitivt inte låstas gilla dig. Det är klart jag gillar dig på riktigt. Eller rättare sagt gillade..

Hon tittade argt på mig, knuffade mig åt sidan och gick ut i hallen.

Nu var allt tvärt om. Jag var inte arg på henne längre utan nu var det hon som hatade mig.