mylifeofsaade

-Kom och hälsa nu gumman! Ropade mamma ovanligt trevligt.

"Jaja jag får väl ge dom en chans" tänkte jag och gick ut i hallen.

-Fredrik , sa han och tog min hand hårt medan han tittade djupt in i mina mörkblå ögon.

-Jag heter Miranda! Sa den lilla flickan och log så jag såg hennes gluggar från tappade tänder.

Tillsist tog jag killens hand.

-Jag är Eric, sa han.

Heylins perspektiv

De verkade ganska trevliga ändå. Men Fredrik tyckte jag fortfarande inte om.

Mamma visade dom ut på altanen där vi dukat. På det gamla träbordet låg en blommig duk i många färger. På bordet stod tallrikar, bestick och stora glas som solen lyste genom och bildade ett fint ljus.

Vi började äta och de andra pratade medan jag bara satt tyst.

-Ja, Eric har det allt gått bra för! Sa Fredrik stolt.

-Ja det kan man allt säga, sa mamma och skratta glatt.

Jag förstod först inte vad dom menade men sedan kom jag på.

Det var ju Eric saade! Jag var inte alls något fan så jag kände inte igen honom direkt men nu syntes det tydligt.

-Vad går du nu i för klass? undrade Fredrik

-trean på gymnasiet.. Sa jag och försökte låta liite trevligare.

-Då är du nästan lika gammal som Eric, han fyller 21 snart förstår du!

Jag brydde mig inte men nickade och försökte se intresserad ut.

Eric tittade på mig och log. Han var ganska söt ändå. Hans mörka hår blåste lätt i vinden och hans bruna ögon gnistrade.

Erics perspektiv

Heylin såg inte alls ut att vara på bra humör. Och det förstod jag. Pappa hade berättat att hennes pappa dog för drygt ett år sedan.

Jag log åt henne för att försöka få henne på bättre humör och jag tror de hjälpte.

Nu hjälpte allas åt att plocka undan och vi gick in med matresterna. Det började blir sent men solen lyste fortfarnade denna sommarkväll.

Miranda satt i mitt knä och ropade högt på pappa. Jag kände hur det skar till i örat.

-PAPPA NÄR SKA VI ÅKA HEM? Jag är trött!

-Lilla prinsessan, sa han och lyfte upp henne från mitt knä.

-Jag hade tänkt att vi skulle sova här i natt. Du sover uppe hos mig och Hanna, så sover Eric på golvet inne hos Heylin.

Jag tittade bort mot Heylin och såg hennes ansiktsuttryck snabbt ändras från helt vanligt till riktigt surt.

---

De verkade ganska trevliga ändå. Men Fredrik tyckte jag fortfarande inte om.

Mamma visade dom ut på altanen där vi dukat. På det gamla träbordet låg en blommig duk i många färger. På bordet stod tallrikar, bestick och stora glas som solen lyste genom och bildade ett fint ljus.

Vi började äta och de andra pratade medan jag bara satt tyst.

-Ja, Eric har det allt gått bra för! Sa Fredrik stolt.

-Ja det kan man allt säga, sa mamma och skratta glatt.

Jag förstod först inte vad dom menade men sedan kom jag på.

Det var ju Eric saade! Jag var inte alls något fan så jag kände inte igen honom direkt men nu syntes det tydligt.

-Vad går du nu i för klass? undrade Fredrik

-trean på gymnasiet.. Sa jag och försökte låta liite trevligare.

-Då är du nästan lika gammal som Eric, han fyller 21 snart förstår du!

Jag brydde mig inte men nickade och försökte se intresserad ut.

Eric tittade på mig och log. Han var ganska söt ändå. Hans mörka hår blåste lätt i vinden och hans bruna ögon gnistrade.

Heylin såg inte alls ut att vara på bra humör. Och det förstod jag. Pappa hade berättat att hennes pappa dog för drygt ett år sedan.

Jag log åt henne för att försöka få henne på bättre humör och jag tror de hjälpte.

Nu hjälpte allas åt att plocka undan och vi gick in med matresterna. Det började blir sent men solen lyste fortfarnade denna sommarkväll.

Miranda satt i mitt knä och ropade högt på pappa. Jag kände hur det skar till i örat.

-PAPPA NÄR SKA VI ÅKA HEM? Jag är trött!

-Lilla prinsessan, sa han och lyfte upp henne från mitt knä.

-Jag hade tänkt att vi skulle sova här i natt. Du sover uppe hos mig och Hanna, så sover Eric på golvet inne hos Heylin.

Jag tittade bort mot Heylin och såg hennes ansiktsuttryck snabbt ändras från helt vanligt till riktigt surt.