mylifeofsaade

It's like an echo kapitel 5

- Mamma och Fredrik är på möte ikväll, nu när Miranda ska börja skolan. Så vi är ensamma hemma, sa hon och tittade lurigt på mig.

Hennes rum, som var precis till vänster när man kom in i hallen gick vi in i. Vi la oss på hennes säng och kysstes. Hon  flätade in sina fingrar i mitt mörka hår och fnittrade när jag tog min hand på hennes mage under tröjan.

Då hörde vi att dörren öppnades ute i hallen och vi båda blev som förstenade...

Heylins perspektiv

Jag och Eric ryckte till när vi hörde dörren öppnas ute i hallen. Jag skyndade mig att dra ner tröjan och fixa till håret då jag var påväg ut i  hallen och tänkte spela att allt var som vanligt. Jag kände hur någon ryckte mig hårt i armen. Det var Eric som tog handen för min mun och jag såg skräcken i hans ögon.

-Det är någon i hallen, viskade han.

Jag som förut var helt säker på att det var mamma och Fredrik, kände hur hjärtat klappade till. Vi kikade försiktigt ut från sovrummet och höll andan. Två muskulösa män i svarta kläder pratade ihop sig längre bort i hallen med ryggarna vända mot oss. Jag hörde svagt den ena mannens mörka röst

-Vart tror du han har den, tänk nu! De kanske kommer hem snart, viskade mannen och vände sig om för att titta mot dörren. Blixtsnabbt drog vi in våra huvuden så han inte skulle se oss.

- Va fan var det där?! Sa den andra mannen i en blandning av skrik och viskning.

Idiotiska golv! Tänkte jag. Att det alltid skulle knarra. Både jag och Eric hörde männen gå mot rummet med raska steg. Vi fick panik, men som tur var fick Eric en idé. Snabbt som ögat sa han till mig att gå in i gaderoben, då han strax efter knökade sig in bredvid mig. Han hann precis stänka gaderobsdörren innan männen kom.

-Men! jag var säker på att jag hörde något, ropade den lite kortare mannen med ett räddt men ändå argt skrik. Jag hörde hur han darrade i rösten men försökte spela cool.

Vi stod tätt intill varandra och jag både kände och hörde hur Erics hjärta slog snabba slag. Jag hörde hur männen kom närmare och närmar då fotstegen lät mer och mer..

- Nej här finns det ingen, sa den längre, och båda gick ut i resten av huset igen. Jag och Eric andades ut av lättnad men vi kunde självklart inte lämna gaderoben än.

Efter en halvtimma gick vi ur gaderoben. Igen var kvar.

-Men vad kan dom ha tagit, sa Eric oroligt och började genast titta runt bland sina värdesaker i köket.

Efter en stund kom han ut i hallen med blanka, sogsna ögon...

- Mamma och Fredrik är på möte ikväll, nu när Miranda ska börja skolan. Så vi är ensamma hemma, sa hon och tittade lurigt på mig.

Hennes rum, som var precis till vänster när man kom in i hallen gick vi in i. Vi la oss på hennes säng och kysstes. Hon  flätade in sina fingrar i mitt mörka hår och fnittrade när jag tog min hand på hennes mage under tröjan.

Då hörde vi att dörren öppnades ute i hallen och vi båda blev som förstenade...

---

Heylins perspektiv

Jag och Eric ryckte till när vi hörde dörren öppnas ute i hallen. Jag skyndade mig att dra ner tröjan och fixa till håret då jag var påväg ut i  hallen och tänkte spela att allt var som vanligt. Jag kände hur någon ryckte mig hårt i armen. Det var Eric som tog handen för min mun och jag såg skräcken i hans ögon.

-Det är någon i hallen, viskade han.

Jag som förut var helt säker på att det var mamma och Fredrik, kände hur hjärtat klappade till. Vi kikade försiktigt ut från sovrummet och höll andan. Två muskulösa män i svarta kläder pratade ihop sig längre bort i hallen med ryggarna vända mot oss. Jag hörde svagt den ena mannens mörka röst

-Vart tror du han har den, tänk nu! De kanske kommer hem snart, viskade mannen och vände sig om för att titta mot dörren. Blixtsnabbt drog vi in våra huvuden så han inte skulle se oss.

- Va fan var det där?! Sa den andra mannen i en blandning av skrik och viskning.

Idiotiska golv! Tänkte jag. Att det alltid skulle knarra. Både jag och Eric hörde männen gå mot rummet med raska steg. Vi fick panik, men som tur var fick Eric en idé. Snabbt som ögat sa han till mig att gå in i gaderoben, då han strax efter knökade sig in bredvid mig. Han hann precis stänka gaderobsdörren innan männen kom.

-Men! jag var säker på att jag hörde något, ropade den lite kortare mannen med ett argt skrik. Jag hörde hur han darrade i rösten men försökte spela cool.

Vi stod tätt intill varandra och jag både kände och hörde hur Erics hjärta slog snabba slag. Jag hörde hur männen kom närmare och närmar då fotstegen lät mer och mer..

- Nej här finns det ingen, sa den längre, och båda gick ut i resten av huset igen. Jag och Eric andades ut av lättnad men vi kunde självklart inte lämna gaderoben än.

Efter en halvtimma gick vi ur gaderoben. Igen var kvar.

-Men vad kan dom ha tagit, sa Eric oroligt och började genast titta runt bland sina värdesaker i köket.

Efter en stund kom han ut i hallen med blanka, sogsna ögon...

Vad kan dom ha tagit? :o

Jättebra! Jag har ingen aning om vad dom har tagit? :)

sv: ja verkligen! :)



och yes, en till novell, den ska jag börja läsa nu, vad roligt ! :)

kram

Nej ingen aning?! Vill veta nuuuu!!!! :-D

VILL...VETA...VAD...DOM...TOG!!!!<3

NÄSTA NU SNÄLLA!?<333333333333333333

Bra skrivet med andra ord ;D

Kjam!<3

och jag längtar till 21 april:D

måste börja läsa novellerna :)